HUGH SCOTT BAND II Bryndwr Road Vol. 1 RIM&RESON/BORDER
Det tar inte lång stund förrän man ringat in Hugh Scott Band. Torsson-sångaren
Bo Åkerström är inte svår att känna igen, speciellt inte eftersom det inte heller är
någon större musikalisk avstickare. Faktum är att det lika gärna skulle kunna vara
en Torsson-platta, möjligen bortsett från det medvetet spontana soundet, det mer
levande, mer organiska och charmiga som i princip endast kan fås genom att spela
in nästan i formen av ett utdraget jam.
En närhet, dock utan den där glöden som gör att man i dess bästa former faktiskt
upplever att man finns mitt i det. Men det känns också som att Bo
Åkerström fått någon form av nytändning. Om det är den nya zeeländska tillvaron
som bidrar eller något annat vet jag inte. Ibland närmar han sig både i text och
i musik, som man också länge väntat, Kjell Höglund, men håller fortfarande sin
integritet. Hans texter är, givetvis, precis så vardagliga, betraktande och nästan
naiva som man hoppas och tror sig förvänta- hur ofta hör man textrader som ”mjölken
smakar messmör/osten smakar messmör/korna kanske äter sånt som korna inte
bör”? Varför får man inte göra det oftare? Och med de här rätt enkla rockbaserade
tillbakalutade låtarna, nästan så man tror och tycker sig hört dem tidigare – ytterligare
ett av de gamla Torsson-signumen – känns det som man återförenas med en
gammal bekant med en massa konstiga historier att berätta, då känner man inget
annat än ödmjuk kärlek. Precis den sortens ödmjuka kärlek man önskar mer, all,
musik kunde innehålla och ge. Sätt undan fatet efter dig.
Magnus Sjöberg / Groove

________________________________________________________________________

Bryndwr Road, Vol. 1

HUGH SCOTT BAND II
Rim & reson/Border
Recenserad: Onsdag 21 juni 2006

Två av medlemmarna i Torsson dyker upp i Hugh Scott Band II som albumdebuterar
med den något svåruttalade titeln "Bryndwr Road, Vol. 1". Det engelspråkiga namnet
och det faktum att skivan delvis är inspelad på Nya Zeeland skulle kunna tyda på att
Torsson gör ett försök att lansera sig internationellt.

Men frontmannen Bo Åkerström har inte övergett svenskan och detta är ett sidoprojekt
även om det är samma taffliga riff och solon som alltid varit Torssons kännetecken.
Kluriga texter om livets trevligheter och förtretligheter känner vi också igen. Jag var lite
ambivalent i början men faller till slut för låtar som "Övertrasserad", "Frisören från Svalbard"
och "Amerikanen stod och rökte". Känns faktiskt lite piggare än "riktiga" Torssons senaste alster.

Mårten Samuelson
Hallands Nyheter
________________________________________________________________________

ARTIST/GRUPP: Hugh Scott Band II
TITEL: Bryndwr Road vol 1
BOLAG: (Rim & Reson)
Bo Åkerström från Torsson har bildat ett nytt band som fått namnet Hugh Scott Band II, och
berättar här på det första albumet historien om en långresa till Nya Zeeland. Han gör det på det
där torrt redovisande, men mycket charmiga sättet, och sjunger om klimat och trafik på andra
sidan klotet, men också om det genanta att stå där på bankkontoret och fundera vad det är för
fel på kontokortet när det i själva verket är övertrasserat. Ögonblicksbilder vi känner igen,
inramade med väldigt trevlig, trivsam och försiktig popmusik.

TORSTEN BRAF
E-kuriren